Mänsklig tillväxt krävs för hållbarhet

Inom Steg 3 har vi en diskussionstråd om vad som behövs för att nå hållbarhet. Jag har fått lite medhåll om behovet av mänsklig tillväxt i form av andlig (icke-religiös!) medvetenhet. Detta är ett av mina inlägg:

Hej NN, NN, m fl!

Kul att några håller med, jag ska försöka beskriva hur det kan gå till att få igång en bred process av mänsklig växt! Det finns givetvis många sätt att medvetandegöra subjektiviteten. I grunden handlar det om att acceptera den personliga upplevelsen av andlighet, dvs något som är större än den egna personligheten. Detta handlar INTE om religion.

En konkret väg är att uppmuntra folk att fråga sig ”Vem är jag?”. Förr eller senare blir man varse att jaget varken är mitt namn, min kropp, mina känslor eller tankar. Jaget är snarare ett medvetande, vilket i sig är ett stort metafysiskt mysterium. Detta identitetsskifte medger att personen kan gå från ”tagare” till ”givare”. Flera traditioner beskriver detta skifte i termer av rädsla och kärlek. Det är ofta ett smärtsamt skifte, men alltid meningsfullt.

En mer mental våg är att åskådliggöra Ken Wilbers (och Platos m fl) uppdelning av verkligheten i den subjektiva och den objektiva sfären. Dessa två aspekter är verkligen helt skilda åt, men också parallella. Vår kulturs ambition att kollapsa verkligheten till den yttre, rationellt objektiva har uppenbarligen inte åstadkommit hållbarhet fullt ut. Nyandlighetens ambition att kollapsa verkligheten till det inre subjektiva, inte heller. Ska man förändra en process, behöver man ha med sig båda.

En ytterligare aspekt av vår postmoderna kultur är motståndet mot ytterligare en hierarki, nämligen utvecklingsfilosofin. Både individer och kulturer går genom olika stadier som kan beskrivas av t ex Maslows behovstrappa – från överlevnad till självförverkligande. Varje nytt steg sker i ”vertikal” riktning. Det är svårt att hoppa över en nivå i klättrandet uppåt mot att bli en ”fullgången människa”. Under sina sista två år kom Maslow dessutom fram till att det högsta stadiet inte är självförverkligande. I hans trappa ritar man tyvärr inte in att självtrancendens, att överskrida sina egna behov och sin personlighet är den högsta nivån. Detta sätter dagens narcissism i en ny dager.

Det ”jag” som klättrar uppåt i Maslows trappa söker skapa mening på successivt högre nivåer. ”Jaget” är en andlig och ytterligt subjektiv aspekt av personligheten.

Denna pedagogiska uppgift, att ta tillbaks den andlighet som vi kastade ut med religionens badvatten, ser jag som ett avgörande steg inför framtiden.