Din självbild eller deras biomedicin?

Varför är vi inte mer empatiska undrade man i gårdagens ”Filosofiska rummet” i P1. Rubriken var ”Det går förmodligen åt skogen”. Vårt empatiska sinne har inte hållit jämn takt med teknik- och ekonomiutvecklingen. Kan vi då rädda oss undan en mänsklig undergång?

Varje gång jag lyssnar på detta program, brukar jag reagera över deltagarnas naturvetenskapliga synsätt. En andlig eller altruistisk dimension finns det sällan någon större förhoppning om. Men det är just denna inneboende förmåga, medveten eller omedveten, som enligt mig är människans största tillgång.

Under gårdagens program blev jag bestört! Två av de tre filosoferna hade tilltro till att man skulle kunna ”biomedicinera” fram mer empati och därmed öka chansen att rädda mänskligheten. Jag trodde inte att det här programmet kunde gå så långt. Men visst, ordet är ju fritt!

Enligt min åsikt är vi skapade att vara eller bli fullfjädrade unika hjältar. Men vi har självbilder som fått sina smällar av en kultur som förväntar sig att vi ska konkurrera ut våra medmänniskor. Det har funkat ganska länge, men nu håller det på att bli vår gemensamma undergång.

Varje människa som fått sina behov tillgodosedda vill inget hellre än att hjälpa sina medmänniskor att uppleva detsamma. Men i ett ekonomisystem som bygger på exponentiell tillväxt, skövling och att pengar pumpas uppåt i hierarkin, är det lätt att glömma bort det.

Vare sig vi ska medicineras eller ej, så är det bara vår egen självbild som vi kan utrycka. Blir det din egenuppdaterade självbild eller deras biomedicin som räddar oss?

Och förresten, om det skulle bli biomedicinering, tror du att de som är på toppen kommer föregå med gott exempel genom att börja?

Här kan du lyssna på programmet: http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=793

Kommentera gärna.