Min artikel i MiljöAktuellt om verklig hållbarhet

Eftersom politiken och näringslivet saknar trovärdiga verktyg och visioner, är det du och jag som behöver prata med varandra om framtiden! Här är två förslag till högre perspektiv som kan bidra till hållbarhet.

Motivationen att göra det sanna och det goda
Mot bättre vetande fortsätter vi åt fel håll. Vad är det för fel på vår motivation?

Motivation uppstår primärt i individer. Gruppens beteende ändras inte förrän individer blivit motiverade, medvetet eller omedvetet. Dessutom väljer individen faktiskt alltid att agera av ”fri vilja” på det sätt som förväntas ge störst utbyte med minst uppoffring.

Dagens kultur lockar ofta fram beteenden via pengar och socialt bekräftelse. Båda är impulser utifrån. Det finns också ett inre belöningssystem som börjar i den egna upplevelsen av rätt och fel eller gott och ont.

Motivation kommer inte från tankar utan från känslor. Tankarna ger oss visserligen kartor som vi kan förstå och navigera efter, men de är medel och inte mål. Det som motiverar oss till handling är inte ekologins vetenskapliga aspekter, utan den inre subjektiva längtan efter det goda livet eller känslan av att förstå den yttre objektiva världen. Alla handlingar syftar till att uppnå eller behålla önskade känslor.

Några tänkare som beskrivit samverkan mellan objekt och subjekt är Platon, Kant och Wilber. De har klargjort behovet av större perspektiv av ”skönhet, godhet och sanning”.

The heart has its reasons of which reason knows nothing – Blaise Pacal

Penningsystemets kollapsar sig självt och samhället
Allmänheten, politikerna och ekonomerna hävdar att pengar är tillgångar. Men nästan alla våra pengar har tillkommit genom att du eller jag har tagit ett lån i en privat bank. För att betala räntan nästa år krävs nya lån eftersom dessa pengar ännu inte existerar. Pengar skapas således av privatbankerna ur tomma luften och försvinner när vi amorterar.

Eftersom det inte är möjligt att frikoppla den ekonomiska tillväxten från den materiella, kräver matematiken att vi ökar skuldsättningen och produktionen av varor. Systemet kollapsar när du och jag inte längre är motiverade att sätta oss i större skuld eller när oljan tryter.

Bristen på integritet i penningutgivningen kan jämföras med autism och cancer som får härja fritt. Bankekonomer och politiker jobbar på att behålla skuldekonomin genom att göra den ”grön”. Ett vanligt argument är att beskattning och prislappar på miljön skulle minska förbrukningen av naturresurser. Till en början skulle skatter kunna sänka takten som vi bryter ner förutsättningarna för liv. Utvecklingens riktning förblir dock densamma. I praktiken kommer penningsystemets karaktär av pyramidspel (eller snarare ”Ponzi-princip) att kräva ökande ökning av penningmängden och därmed skuldsättningen. Prislappsekonomi är en bluff som fördröjer verklig omställning.

Förklaringen bakom svenska statens ”goda ekonomi” är bl a att hushållen ökat sin skuldsättning medan staten fått sälja ut våra gemensamma kassakor i form av den kollektiva omsorgen och Nordea. Varför göra sig av med Nordea som förväntas ha 15 % avkastning på eget kapital. Eller ännu hellre, låt Riksbanken ge ut våra pengar, precis som allmänheten tror att det fungerar! Då skulle du och jag få ränteintäkterna istället för de privata bankerna som kommer att orsaka kollaps.

Det finns många alternativa penningsystem, ska vi välja ett som skulle kunna fungera?

Why do we stay in prison when the door is so wide open? – Rumi

Omställningarna 
Elisabet Sahtouris är utvecklingsbiolog med en bred blick. Hon beskriver hur mogna levande system har lärt sig att det är ”billigare att mata än bekämpa sina fiender”. Arter som inte lär sig detta dör ut.

Alla levande system kommunicerar och anpassar sig kontinuerligt. Varje person består av 100 miljarder celler, varav flera kilo är bakterier och andra samarbetande individer. Det pågår en ofattbar inre dialog på många nivåer. Även generna påverkas av våra känslor och tankar. Kan vi välja hur vi känner, tänker och motiveras?

Omställningen av samhället framstår allt tydligare som en känslomässig utmaning. Vi behöver antagligen vidga perspektiven och inkludera subjektiva aspekter för att tydliggöra motivationens ursprung.

När rädslan är större än kärleken kan man kalla det för feghet. Törs vi vara modiga och välja samvetets uppmaning så att kärleken blir större än rädslan? Vad är alternativet? Ska vi snacka på riktigt?

Jackie Bergman, civilingenjör och författare.

Skriv utTipsa4 KommentarerDela på FacebookDela på Twitter

Prenumerera på nyhetsbrevet