Sol, salsa och hållbarhet? Kan vi lära något av Kuba, 1 av 4

När jag åkte till Kuba i januari var det inte bara för att sola och dansa salsa. Jag hade också två allvarliga böcker i bagaget, ”Kubas omställning till ekologisk hållbarhet” av Jan Strömdahl och ”Ekonomihandboken” av Johan Ehrenberg. Den första säger att Kubas modell är svaret på mänsklighetens ekologiska utmaningar, man har hög livskvalitet och lågt ekologiskt fotavtryck. Den andra boken säger att de officiella siffrorna om Kuba är bluff och båg.

Du har nog märkt att jag anser att vi är i desperat behov av inspiration och ledarskap för omställning. Därför undrade jag om vi kan lära oss något av det som är annorlunda på Kuba, oavsett vilken av böckerna som har mest rätt.

De närmaste nyhetsbreven kommer att återge mina subjektiva och kanske ibland ytliga intryck. Men jag har också talat med mycket kompetenta personer inom ekonomi, energi, odling, psykologi, afrokubanska traditioner och samhällsutveckling. Bildningsnivån hos de flesta jag talat med har överraskat mig. Inte ens kritiska kubaner vill ha vår neoliberalism, trots att de får delar av den i knät när landet nu går igenom en stor omvälvning.

Jag har träffat många personer som irriterar sig över bristerna på Kuba och jag har svårt att säga mot dem. Märkligt nog återvänder många av dem ändå gång efter gång. Flera har kommit åter 10 gånger, några 20 gånger och någon över 30. Jag besökte Kuba för 12 år sedan med min mamma och dotter. Det var nog den bästa semesterresan som jag gjort. Min dotter lärde sig salsa när hon kom hem och under de följande fem åren handlade alla hennes skoluppsatser om Kuba och Afrika. Finns det något mer än sol, salsa och utvecklingsbehov på den här ön?

De kommande tre nyhetsbreven kommer förhoppningsvis inspirera till verklig ekonomisk, social och ekologisk hållbarhet. Förhoppningsvis utan att romantisera.