Den viktigaste inspirationen från Kuba, om social hållbarhet, 3 av 4

Givet vår ekologiska kris, ser jag den sociala hållbarheten som allra viktigast för att kunna ändra våra beteenden. De sociala processerna formas när individen blir motiverad att uttrycka sig genom politik, ekonomi, kultur mm. Nu ska vi se om det finns något i det ofullkomliga kubanska samhället som kan inspirera oss svenskar.

Känsla av liv

Den första inspirationen som jag vill lyfta fram är faktiskt den livskänsla som jag tror att vi turister upplever på Kuba. Kanske är det blandningen av kulturuttrycken här nedan som tillsammans ger en känsla av liv. Kan det vara så att vi är på väg bort från denna essens, när vi strävar efter ytterligare ekonomiskt, socialt och materiellt oberoende? Är det ”livskänslan” vi behöver återerövra för att kunna göra samhället hållbart?

Story telling

Den kubanska storyn handlar om att ”vi kämpar gemensamt för revolutionens seger som befriar folket”. Jag påstår inte att alla tror på den, men jag är övertygad om att den färgar av sig! Vilken story är det som vi svenskar berättar för varandra?

Externa fiender är ju ett beprövat knep för makthavare för att samla folket. Visst har Kuba varit ett kämpande land, från revolutionen 1959 till idag. Handelsblockaden från USA påverkar även landet indirekt genom att länder som vill handla med USA måste lova att inte handla med Kuba.

Få länder har nationalhjältar av samma dignitet som Fidel, Raul och Che! Det var bara 60 personer som kom i båten Granma till Batistas Kuba. När para 6 personer var kvar i livet, lär Fidel ha sagt att nu kommer vi att vinna. Så talar en hjälte! Och Granma är idag uppställd i ett glashus mitt i Havanna.

Nationalfilosofen Marti

Ännu färre länder har en nationell filosof. José Marti var en ledargestalt under befrielsen från spanjorerna i slutet av 1800-talet. Han verkar ha haft ett sedelärande budskap om varje detalj i samhällsbygget och citeras nästan varje gång man sätter på TVn. Det är gott om hans statyer. Har vi några medvetna svenska filosofer som lyfter folket och dess moral?

Patriotism

Kubaner är verkligen stolta patrioter! Men för den skull inte negativa mot andra nationaliteter. Nationen är bara 110 år gammal och består av så många olika kulturer och traditioner att man medvetet behövt samla medborgarna.

Ingen reklam

Tänk dig att slippa ta in alla reklamens budskap om vad du behöver köpa, vilken leverantör som är billigast eller hur du ska fly vardagen och allt du redan har köpt. Låter som en dröm i mina öron! Jag tror att detta bidrar till att kubanska kulturen är relativt ”oförstörd”. (Frånsett turistkvarterens taxiförare och månglare som är påfrestande.)

Å andra sidan slipper kubanen knappast undan den politiska indoktrineringen! Med en positiv tolkning kan man ändå säga att den har ett tillsammans-budskap till skillnad från reklamens jag-vill-tjäna-pengar-på-dig-tjat.

Sociala kontakter är hårdvaluta

Kuba ligger i en egen klass bland utvecklingsländerna när det gäller välfärd. Livslängden är 78 år mot våra 80. Men man måste ändå kämpa för att klara sig. Och man måste ha pålitliga sociala affärskontakter. Transaktioner sker oftast på flera plan samtidigt, på gott och ont. Men personer som är utfattiga kan få ”låna” pengar av dem som har. Samtidigt är man generösare än här hemma, har man pengar så delar man gärna glädjen med sina vänner.

Korruptionen, som jag skrev om i förra nyhetsbrevet, är jag fortfarande medveten om.

Föreningsmänniskor som vi

Vi svenskar beskrivs ju ofta som mästare i föreningsliv, kubanerna har också denna tradition. I Havanna finns det närmare hundra stadsdelscentra som drivs på frivillig väg. Det finns speciella informationskiosker för småskalig odling. De flesta centra blandar gärna alla rubrikerna i våra folkbildningskataloger. Tunga ämnen som HIV-prevention och familjevåld varvas med mannekäng-träning och docksömnad för de yngsta. De “transformationsverkstäder” som jag besökte kändes vitala och förankrade i lokalsamhället snarare än centralstyrda.

Öppenhet, trots allt

Det är lätt att komma i kontakt och prata med folk. Kubanerna är inte lika rädda som tidigare för att uttrycka kritik mot regimen. Men som sagt, jag har ändå inte hört någon som vill ha vår nyliberalism. Jag är förvånad över den allmänna bildningsnivån. Men det omdömet beror kanske bara på bekräftelsen jag fått för min bok och DVD. 😉

Kubanerna har i praktiken inte tillgång till Internet, även om det är tillåtet att använda hotellens gästdatorer för 6 – 10 dollar /timme. Skicka e-mail går dock ganska bra.

Två myter avlivas härmed

1. Kubaner får numera pass för utresa närhelst de önskar. Men turist-visum för inresa till Sverige får de inte.
2. USAs handelsblockad är inte total, mer än hälften av Kubas livsmedel importeras därifrån.

En och flera sanningar

Politiskt sett finns det bara utrymme för en övergripande sannig, “den socialistiska Revolutionen ska alltid fortsätta mot segern!” Samtidigt finns den snabbt tilltagande kapitalismen som man försöker maskera med socialistiska termer.

Men genom den stora historiska mångfalden av perspektiv inom filosofierna, kulturerna, religionerna och andligheten ryms samtidigt flera nivåer av sanningar. Detta uplever jag som mycket hoppingivande!

Hållbarhet förutsätter sunda sociala relationer

Det är i samverkan människor emellan som grunderna läggs för det hållbara samhället. På DVDn, ”Ledarskap för det hållbara samhället. Från rädsla till kärlek!” berättar bl a coacher och terapeuter om den grundläggnade förutsättningen för social hållbarnet, känslan av att “höra till”. Jag tror att den känslan är stark på Kuba och att kulturen dessutom har en stor inneboende potential.