Just nu pågår Stockholm +40, en konferens för att samla hållbara lösningar inför Rio +20. Huvudteman är Innovation, Produktion och Livsstil.

Att twittra på konferenser kan vara ett bra sätt att lyssna, igår skickade jag ca 30 st. Här nedan har jag sammanfattat och sorterat de viktigaste. Ett genomgående intryck har varit att kritiker och marknadsoptimister talar förbi varandra. Jag saknar en analys av hur vi människor fungerar. Hur fattar vi beslut?

Vi står inför ett existentiellt dilemma, men det pratas bara om logistiska lösningar. Detta förslår inte!

Where we are heading now

Sha Zukang, responsible for Rio +20:
- The world is in fact moving away from sustainable development.
- We have too few leaders.

World Watch Institute:
- Significant contraction ahead!
- We definitely need to change our life styles in the West.

Tim Jackson:
- This system will NOT reach sustainability

The monetary system

Me:
- My question to the Stockholm +40 panel: Can we reach sustainability within a monetary system where private banks create our money? Still not answered.
- My question about money came up. Will it get answered ? (It didn’t explicitly, but see Jackson below.)

Tim Jackson:
- This economy is bound for collapse.
- Economic, ecologic and moral structures are becoming bankrupt.

Me:
- Why, how come, tell me please someone … Why didn’t anybody mention the maybe biggest elephant in the room: Our monetary system?

Growth

Tim Jackson:
- Governments can only say GROWTH!
- But the Euro zone might not get to growth again.
- Politics are caught in a trap

Consumption

Tim Jackson:
- Shame and curiosity is trapping us in consumption (my interpretation).
- Economics is driving us out of resources and we are like kids in a candy store.
- Parts of our consumption is pathological.

Solutions

World Watch Institute:
- We don’t have the luxury of not bringing everybody along. Doing that would bring continuous conflict.

Marketoptimist from India:
- Price tags are the solution! Economists find new solutions by mixing resources in new ways.

Me:
- The UN Vision for sustainability is an old school justification of business as usual. Nothing new, but the youth will need to become entrepreneurs.

Tim Jackson:
- Emotions are essential in decision making. (YESSS! It’s about fear and love!)
- Mind shifts sometimes come faster than governments can afford.

Me:
- What about the feelings that Tim said are involved? Who is missing at this conference organized by our government?
- Sustainability is an existential issue, not a matter of logistics. How do we address this existential issue? Not a word about it! Just that the “Haves” will never give to the “Have-nots”!

Skicka gärna vidare till någon du känner eller vill påverka.

Chris Martenson är nog den bredaste, mest peagogiska och sansade experten på kollapstemat som jag känner till. Just nu är jag på väg till en kurs med honom i USA.

Om du kan tänka dig att investera 3,5 timmar för att förstå mer om vart vi är på väg, vill jag varmt rekommendera hans gratis ”Crash Course” (20 delar). Det finns även en 45 minuters version, men den ger inte alls samma behållning. På hans hemsida finns även nyhetsbrev och annat bra material.

Självhushållning

Förutom att Chris är ständigt uppdaterad och reser en hel del, är han och familjen ganska självförsörjande med odling etc. Själv har jag just blivit medlem i Södra Rörums Sambruk och gården Ankhult. En ny och spännande epok i mitt liv.

Nya och delvis okända resmål

Även denna gång har jag väntat med att bestämma hemresan. Jag hoppas kunna skicka flera intressanta nyhetsbrev innan det är dags att vända hem igen.

I detta brev rundar jag av med intryck om ekologisk hållbarhet och sammanfattar det som känts mest inspirerande under vistelsen, väl medveten om att jag inte gör en rättvis beskrivning av ”verkligheten”.

Urban permakultur

Bristen på maskiner, konstgödning och pesticider har tvingat fram initiativ som jag nämnt om tidigare. Man driver en omställning till mer medveten och lokal matproduktion som i sig är ekologisk och ytmässigt högproduktiv. Eftersom matimporten är större än den egna produktionen, så är det ju verkligen bråttom.

Här hemma importerar vi hälften av vår mat. Vad händer när oljebristen tilltar?

Individuella initiativ

Liksom den svenska staten, lyckas inte heller den kubanska göra vad som behövs för verklig hållbarhet. Mitt personliga intryck är att mycket av det som händer i Kuba sker med individuella initiativ och utländskt bistånd. Kommer våra sociala kontakter nå Kuba-nivå, om/när det börjar kärva? Kubaner agerar för överlevnad, vi förväntar oss att beteendeförändringar för överlevnad ska vara lönsamma. Kommer de att vara det?

Statliga initiativ

Vissa statliga initiativ verkar man lyckas väldigt bra med. För att minska oljeimporten från Venezuela har man bytt samtliga lampor till lågenergi. Man lär även ha bytt ut ”alla” kylskåp och spisar till mer lågförbrukande. En annan radikal åtgärd är att alla hem i åtminstone Havanna behandlas med medel mot dengue feber varje vecka. När man upptäckt utbrott sätter man läkarstudenterna på att besöka samtliga hem för spårning.

Det finns stora outnyttjade oljedepåer utanför Kubas kust. En kinesisk plattform ska nyligen ha kommit fram. Det återstår att se hur Kuba kommer att agera energipolitiskt.

Sedan 1959 har man fördubblat den ursprungliga trädbevuxna arealen på 13 %.

Naturliga läkemedel och mänsklig vård

Eftersom man inte har råd att importera läkemedel har det skett en stor satsning på medicinalväxter. Man samarbetar även med andra länder i Latin-Amerika. Det finns också vårdalternativ i Kuba som har en speciell kvalitet genom att man har ett mycket personligt bemötande och omhändertagande av sina klienter.

Mer än jämlikt

Idag, på den internationella kvinnodagen, kan jag berätta om Kuba som ett föregångsland. Trots macho-kulturen, finns en klart emanciperad roll för kvinnan i den kontinuerliga revolutionen. Av de högre positionerna i samhället, sägs kvinnorna inneha 60 %. Utvecklingen av de svenska skolresultaten tyder väl på att en liknande (o)balans är på väg. (Kvinnan på bilden är dotter till Bacardis grundare som var kuban.)

Montering eller demontering?

Man kan undra vart Kuba är på väg, bibehållen socialism eller mer kapitalism? Men varken kapitalister eller socialister kan påstå att de har lyckats med hållbarheten.

Kapitalism 4.0 enligt Klas Eklund på SEB ger mig inget hopp alls, Kubas socialism räcker inte heller.
- Vilken blir vår nästa berättelse?
- Hur uppstår motivation?
- Kräver hållbarhet en annan självbild än dagens?
- Ska vi börja agera innan vi når Kubas levnadsstandard?
- Kommer det fortfarande vara fred den dagen?

Jag har ungefär samma “hatkärlek” till Kuba som till USA, vi behöver hämta inspiration från varierande sammanhang. Utvecklingen i Kuba och flera av de övriga Latin-Amerikanska länderna känns som mycket spännande. Tyvärr berättar inte svenska media så mycket om dem.

Säg inte sanningen!

Korruption fanns före revolutionen på Kuba, den är fortfarande ett stort problem. Det blir väl så när inte hela sanningen får finnas. Jag hävdar att vi själva har ungefär samma korruption. Den som till äventyrs skulle säga vad som egentligen behöver hända inom ekonomi och politik, blir genast utvisad från spelplanen. Verkligheten är för läskig för att tas tag i. Så vi låtsas som att vi vill, men vi är inte villiga, att göra förändringar.

Pengarna, livskänslan och ”vi”

Tre inspirationer som jag bär med mig är:
- Insikten om att banker kan vara statliga och att penningsystemet därmed inte kräver tillväxt.
- Känsla av liv kan kompensera materiell knapphet.
- Ska vi mobilisera en beteendeförändring, så krävs en stark ”vi”-känsla.

Samhörighet och sanning

Ledarskapet som kan ta oss till hållbarhet behöver rymma upplevelser av samhörighet och sanning. På den här DVDn berättar tio personer om förutsättningarna för att närma oss en sådan verklighet. Jag hoppas att dessa nyhetsbrev om Kuba har gett dig inspiration. Om du vill ha mer, så kommer du att hitta det på ”Ledarskap för det hållbara samhället. Från rädsla till kärlek!”.

Om du missat tidgare nyhetsbrev, så finns de här.

Givet vår ekologiska kris, ser jag den sociala hållbarheten som allra viktigast för att kunna ändra våra beteenden. De sociala processerna formas när individen blir motiverad att uttrycka sig genom politik, ekonomi, kultur mm. Nu ska vi se om det finns något i det ofullkomliga kubanska samhället som kan inspirera oss svenskar.

Känsla av liv

Den första inspirationen som jag vill lyfta fram är faktiskt den livskänsla som jag tror att vi turister upplever på Kuba. Kanske är det blandningen av kulturuttrycken här nedan som tillsammans ger en känsla av liv. Kan det vara så att vi är på väg bort från denna essens, när vi strävar efter ytterligare ekonomiskt, socialt och materiellt oberoende? Är det ”livskänslan” vi behöver återerövra för att kunna göra samhället hållbart?

Story telling

Den kubanska storyn handlar om att ”vi kämpar gemensamt för revolutionens seger som befriar folket”. Jag påstår inte att alla tror på den, men jag är övertygad om att den färgar av sig! Vilken story är det som vi svenskar berättar för varandra?

Externa fiender är ju ett beprövat knep för makthavare för att samla folket. Visst har Kuba varit ett kämpande land, från revolutionen 1959 till idag. Handelsblockaden från USA påverkar även landet indirekt genom att länder som vill handla med USA måste lova att inte handla med Kuba.

Få länder har nationalhjältar av samma dignitet som Fidel, Raul och Che! Det var bara 60 personer som kom i båten Granma till Batistas Kuba. När para 6 personer var kvar i livet, lär Fidel ha sagt att nu kommer vi att vinna. Så talar en hjälte! Och Granma är idag uppställd i ett glashus mitt i Havanna.

Nationalfilosofen Marti

Ännu färre länder har en nationell filosof. José Marti var en ledargestalt under befrielsen från spanjorerna i slutet av 1800-talet. Han verkar ha haft ett sedelärande budskap om varje detalj i samhällsbygget och citeras nästan varje gång man sätter på TVn. Det är gott om hans statyer. Har vi några medvetna svenska filosofer som lyfter folket och dess moral?

Patriotism

Kubaner är verkligen stolta patrioter! Men för den skull inte negativa mot andra nationaliteter. Nationen är bara 110 år gammal och består av så många olika kulturer och traditioner att man medvetet behövt samla medborgarna.

Ingen reklam

Tänk dig att slippa ta in alla reklamens budskap om vad du behöver köpa, vilken leverantör som är billigast eller hur du ska fly vardagen och allt du redan har köpt. Låter som en dröm i mina öron! Jag tror att detta bidrar till att kubanska kulturen är relativt ”oförstörd”. (Frånsett turistkvarterens taxiförare och månglare som är påfrestande.)

Å andra sidan slipper kubanen knappast undan den politiska indoktrineringen! Med en positiv tolkning kan man ändå säga att den har ett tillsammans-budskap till skillnad från reklamens jag-vill-tjäna-pengar-på-dig-tjat.

Sociala kontakter är hårdvaluta

Kuba ligger i en egen klass bland utvecklingsländerna när det gäller välfärd. Livslängden är 78 år mot våra 80. Men man måste ändå kämpa för att klara sig. Och man måste ha pålitliga sociala affärskontakter. Transaktioner sker oftast på flera plan samtidigt, på gott och ont. Men personer som är utfattiga kan få ”låna” pengar av dem som har. Samtidigt är man generösare än här hemma, har man pengar så delar man gärna glädjen med sina vänner.

Korruptionen, som jag skrev om i förra nyhetsbrevet, är jag fortfarande medveten om.

Föreningsmänniskor som vi

Vi svenskar beskrivs ju ofta som mästare i föreningsliv, kubanerna har också denna tradition. I Havanna finns det närmare hundra stadsdelscentra som drivs på frivillig väg. Det finns speciella informationskiosker för småskalig odling. De flesta centra blandar gärna alla rubrikerna i våra folkbildningskataloger. Tunga ämnen som HIV-prevention och familjevåld varvas med mannekäng-träning och docksömnad för de yngsta. De “transformationsverkstäder” som jag besökte kändes vitala och förankrade i lokalsamhället snarare än centralstyrda.

Öppenhet, trots allt

Det är lätt att komma i kontakt och prata med folk. Kubanerna är inte lika rädda som tidigare för att uttrycka kritik mot regimen. Men som sagt, jag har ändå inte hört någon som vill ha vår nyliberalism. Jag är förvånad över den allmänna bildningsnivån. Men det omdömet beror kanske bara på bekräftelsen jag fått för min bok och DVD.

Kubanerna har i praktiken inte tillgång till Internet, även om det är tillåtet att använda hotellens gästdatorer för 6 – 10 dollar /timme. Skicka e-mail går dock ganska bra.

Två myter avlivas härmed

1. Kubaner får numera pass för utresa närhelst de önskar. Men turist-visum för inresa till Sverige får de inte.
2. USAs handelsblockad är inte total, mer än hälften av Kubas livsmedel importeras därifrån.

En och flera sanningar

Politiskt sett finns det bara utrymme för en övergripande sannig, “den socialistiska Revolutionen ska alltid fortsätta mot segern!” Samtidigt finns den snabbt tilltagande kapitalismen som man försöker maskera med socialistiska termer.

Men genom den stora historiska mångfalden av perspektiv inom filosofierna, kulturerna, religionerna och andligheten ryms samtidigt flera nivåer av sanningar. Detta uplever jag som mycket hoppingivande!

Hållbarhet förutsätter sunda sociala relationer

Det är i samverkan människor emellan som grunderna läggs för det hållbara samhället. På DVDn, ”Ledarskap för det hållbara samhället. Från rädsla till kärlek!” berättar bl a coacher och terapeuter om den grundläggnade förutsättningen för social hållbarnet, känslan av att “höra till”. Jag tror att den känslan är stark på Kuba och att kulturen dessutom har en stor inneboende potential.

Väl hemma igen från Kuba, vill jag beskriva den optimism som jag återfått efter de deprimerande pseudo-förhandlingarna i Durban. Jag ser inte Kuba som ett föredöme för hållbarhet, men där finns källor till inspiration!

Ett annat penningsystem

Om du har sett min DVD så har du tagit del av två bankekonomer (Johan Sandwall och Oscar Kjellberg) och en journalist (David Jonstad) som beskriver varför vårt eget penningsystem är en blockering för all sorts hållbarhet, inkl den ekonomiska. Privatbankernas skapande av pengar genom lån mot ränta kräver exponentiell tillväxt och medför tyvärr att grön ekonomi och jämnare förmögenhetsfördelning är illusioner.

Det principiella problemet har inte Kuba, eftersom staten äger bankerna. Staten kan låna av och amortera till sig själv och därmed reglera penningmängden. Även neråt! Räntan tillfaller medborgarna på samma sätt som en skatt.

North Dakota är den enda delstaten i USA med god ekonomi, tack vare denna banklösning. Kalifornien står näst i tur. Några av de som driver detta förstatligande är frontpersoner i Tea-Party-rörelsen. Spring på den, Jonas Sjöstedt! Det är ganska många som känner till detta vid det här laget. Det är tragiskt att våra “nakna kejsare” (bl a ekonomer och politiker) vägrar tala om det. Har de fortfarande inte fattat, eller är de bara fega? Här kan du och Jonas se en kort video om ett alternativ, Positive Money.

Visst raljerar jag. Men det är inte längre OK att leka kurragömma! Dina makthavare kommer fortsätta att mörka till dess att du berättar för dom att du redan vet. Så berätta för dom och alla du känner!

Samarbete mot neoliberalism

ALBA är en sammanslutning av länder som är emot vår neoliberala ideologi för avreglering. Medlemmar är Kuba, Venezuela, Bolivia, Ecuador, Nicaragua och sju karibiska önationer. Man har infört en gemensamma valuta, Sucre, för att ersätta dollarn för den interna handeln.

Ingen bostadsbubbla?

Ca 90 % av bostäderna är privatägda. Sedan i höstas får man sälja fritt. Lägenheter är mycket dyra i Havanna, men det är svårt att se att det skulle vara någon vanlig form av bubbla eftersom man inte får låna till köpet. Bara för att renovera och max 2000 kr. Punkten nedan kanske sänker prisnivån.

Rå-kapitalismen på väg in

Kubas ekonomi är mycket ansträngd av orkaner och torka. Antalet gamla ökar snabbt. Staten håller därför på att avskeda 900 000 personer och har kommit ungefär halvvägs. Här hemma säljer vi ut kommunal och statlig verksamhet, men på Kuba sparkar man ut de anställda på gatan utan lön. Det ska också bli resultatlön och striktare uppdelning mellan politik och företagsledning. Det verkar som att kubanerna får känna på en styrd finanskollaps som innehåller både socialism och rå-kapitalism.

Mycket korruption

De statliga lönerna betalas i nationella pesos, den går inte att överleva på. Inte alla samhällstjänster är heller gratis. Det finns redan en miljon arbetslösa som inte får någon ersättning. Kubaner har helt enkelt inte råd med så mycket miljöbelastande konsumtion.

De som jobbar med turister mm får tillgång till den konvertibla valutan, CUC. Höga chefer har stora förmåner. De stora inkomstskillnaderna medför att korruptionen och förljugenheten är så besvärande att politikerna talar öppet om den.

Inspirerande helhetsbild

Trots allt ser jag en inspirerande helhetsbild för nästa generation av samhällsbyggande. Delvis beroende på de statliga bankerna och att det är folket väl, snarare än ekonomin, som uppges stå i centrum. Och ändå ser jag mig inte som vänster-person, men jag tror på samarbete! De kommande nyhetsbreven ska förhoppningsvis förmedla ytterligare inspirerande exempel.

Skicka gärna vidare.

Här kan du se mer om DVDn “Ledarskap för det hållbara samhället. Från rädsla till kärlek!”