När jag åkte till Kuba i januari var det inte bara för att sola och dansa salsa. Jag hade också två allvarliga böcker i bagaget, ”Kubas omställning till ekologisk hållbarhet” av Jan Strömdahl och ”Ekonomihandboken” av Johan Ehrenberg. Den första säger att Kubas modell är svaret på mänsklighetens ekologiska utmaningar, man har hög livskvalitet och lågt ekologiskt fotavtryck. Den andra boken säger att de officiella siffrorna om Kuba är bluff och båg.

Du har nog märkt att jag anser att vi är i desperat behov av inspiration och ledarskap för omställning. Därför undrade jag om vi kan lära oss något av det som är annorlunda på Kuba, oavsett vilken av böckerna som har mest rätt.

De närmaste nyhetsbreven kommer att återge mina subjektiva och kanske ibland ytliga intryck. Men jag har också talat med mycket kompetenta personer inom ekonomi, energi, odling, psykologi, afrokubanska traditioner och samhällsutveckling. Bildningsnivån hos de flesta jag talat med har överraskat mig. Inte ens kritiska kubaner vill ha vår neoliberalism, trots att de får delar av den i knät när landet nu går igenom en stor omvälvning.

Jag har träffat många personer som irriterar sig över bristerna på Kuba och jag har svårt att säga mot dem. Märkligt nog återvänder många av dem ändå gång efter gång. Flera har kommit åter 10 gånger, några 20 gånger och någon över 30. Jag besökte Kuba för 12 år sedan med min mamma och dotter. Det var nog den bästa semesterresan som jag gjort. Min dotter lärde sig salsa när hon kom hem och under de följande fem åren handlade alla hennes skoluppsatser om Kuba och Afrika. Finns det något mer än sol, salsa och utvecklingsbehov på den här ön?

De kommande tre nyhetsbreven kommer förhoppningsvis inspirera till verklig ekonomisk, social och ekologisk hållbarhet. Förhoppningsvis utan att romantisera.

I Havanna fick jag möjlighet att intervjua Salvador, en konstnär som under tjugo år har förvandlat sitt kvarter till en konstinstallation, samhällsprojekt samt musikscen för afrokubansk rumba och afrikanska religiösa danser. Nu vill han nå ut med sina erfarenheter av att hjälpa barn som lider av autism, vuxna alkoholister och många fler. Han har arbetat med institutioner i Kuba och Italien. Han råkade komma cyklande när jag tog en bild på hans Callejon de Hamel.

Det Salvador beskriver finns med på min DVD ”Ledarskap för det hållbara samhället. Från rädsla till kärlek!”. När människor får mötas på en plats bortom rätt och fel, ont och gott, sker ett helande. Närvaro som är bortom känsla och tanke har en andlig eller ”transpersonell” dimension. När två eller flera människor möts i denna närvaro, sker ett helande av den separation som orsakar skam. Det är detta som Andreas Aamodt (psykolog från Norge) och Jessica Roemischer (coach i Massachusetts) beskriver och demonstrerar på DVDn. Jessica tar hjälp av pianot och Salvador av sin naivistiska och surrealistiska konst samt även av poesi och de afrikanska andliga traditioner som kom med slavarna.

Många psykologer och filosofer har förklarat skammens förödande effekter på känslan av samhörighet. Även Tim Jackson, som skrivit ”Välfärd utan tillväxt”, beskriver hur skammen är den viktigaste drivkraften för tillväxtekonomin, förutom det han kallar nyfikenhet. Vi konkurrerar fåfängt efter bekräftelse och samhörighet genom att visa upp vår konsumtion. Med Tims ord: För pengar vi inte har köper vi saker som vi inte behöver för att imponera på människor som vi inte bryr oss om.

Andreas Aamodt lyckas återföra personer till normal hälsa som lider så svårt av svåra depressioner, bipolär störning, schizofreni etc att sjukvården inte längre har någon hjälp att erbjuda. Hans erfarenhet är att skam alltid är en starkt bidragande orsak till all psykisk ohälsa. Skam känner vi under det första levnadsåret. Skuldkänslor kommer vanligen under det fjärde året då vi har fått ett språk och förståelse för orsak och verkan.

Det viktigaste momentet i det arbetssätt som Salvador, Andreas och Jessica tillämpar är att acceptera och välkomna varje känsla och uttryck hos klienten. Då uppstår ett möte bortom det reaktiva dömandet eller ambitionen att förändra. I detta varande, ett sinnestillstånd av självklar samhörighet, kan individen släppa den skam som orsakats av separationen till andra människor. Här börjar vägen mot den gemensamma hållbarheten! Socialt, ekologiskt och ekonomiskt.

Allt gott
Jackie

Här kommer tre bra länkar som lika mycket handlar om våra kronor. Den första är en konventionellt kritisk analys av euron inom systemets ramar. I den andra ifrågasätts eurons och därmed alla andra penningsystems ramar. Det vill säga valutor som skapas av privata banker som skuld genom ränta. Nästan samtliga människor jag pratat tillväxt med, har trott att Riks-/centralbankerna skapar våra pengar. Men det är alltså huvudsakligen privatbankerna som skapar pengar ur tomma luften! Därför är kanske den tredje viktigast, den handlar mer utförligt om dagens problem och lösningar.

SVT filmade när tankesmedjan Global Utmaning nyligen hade en mycket informativ genomgång av eurons situation och eventuella framtid. Temat var ”Konstruktionsfel eller usel förare?”. Sandro Scocco (Global Utmaning) inledde och ställde sedan frågor till Lars Calmfors (professor i nationalekonomi), Marie Giertz, (chefsekonom hos Länsförsäkringar) och Leif Pagrotsky (socialdemokratisk riksdagsledamot mm). Som ingenjör och amatörekonom, tyckte jag att genomgången blev mycket intressant! Som väntat hade man inga positiva besked att ge om euron går att rädda eller om självklara vägar framåt. Flera lutade åt ökad skuldsättning till bankerna och hållande av tummar. Men det är skattebetalarna som betalar i slutändan.

Mot slutet av programmet ställde jag en fråga till panelen om den generella karaktären av bankgenererade pengar. ”Är inte alla nuvarande valutor en form av pyramidspel som kräver exponentiell tillväxt, behöver vi inte ha med det i diskussionen?” Calmfors svarade med att vi behöver ett kreditsystem, men att bankerna fått låna ut för mycket. När jag ställde samma fråga till Michael Kumhof, en ekonomiforskare från IMF (Internationella Valutafonden) som besökte Global Utmaning några veckor tidigare, fick jag däremot dessa tydliga svar: JA! Nuvarande system är pyramidspel som leder till kollaps. JA! Statligt utgivna pengar är en lösning. Nästa länk utvecklar dessa svar. SVT Forum

Steven Keen är en av de få som tidigt talade öppet om att euron skulle haverera. Han säger att vi är lurade av långivarna/penningskaparna. Det kommer att bli svåra tider och risken är stor för fascistiska krafter i politiken, precis som under Hitler. Keen rekommenderar dessa åtgärder:

• Avskriv skulder till bankerna
• Låt banker gå i konkurs
• Nationalisera finanssystemet

Detta är helt i linje med Kumhofs svar.

Keen berättar om att anledningen till Romarrikets långa epok var att de hade regelbundna skuldavskrivningar. BBC, HARDtalk

Om du vill veta ännu mer, kan du ta del av Positive Money. De har ett förslag till en konkret lösning. I England har man minsann ekonomer och parlamentsmedlemmar som driver deras förslag aktivt, både från Labour och Conservatives. (Deras centralbank, Bank of England, är statsägd, liksom vår.)

Paul Krugman som fått ”Nobel-priset” i ekonomi har sagt att den ekonom som kritiserar penningsystemet har inte längre någon karriär att se fram emot. Borg, Calmfors m fl kommer nog gå långt! Positive Money
Kommentera och sprid gärna.