Just nu pågår Stockholm +40, en konferens för att samla hållbara lösningar inför Rio +20. Huvudteman är Innovation, Produktion och Livsstil.

Att twittra på konferenser kan vara ett bra sätt att lyssna, igår skickade jag ca 30 st. Här nedan har jag sammanfattat och sorterat de viktigaste. Ett genomgående intryck har varit att kritiker och marknadsoptimister talar förbi varandra. Jag saknar en analys av hur vi människor fungerar. Hur fattar vi beslut?

Vi står inför ett existentiellt dilemma, men det pratas bara om logistiska lösningar. Detta förslår inte!

Where we are heading now

Sha Zukang, responsible for Rio +20:
- The world is in fact moving away from sustainable development.
- We have too few leaders.

World Watch Institute:
- Significant contraction ahead!
- We definitely need to change our life styles in the West.

Tim Jackson:
- This system will NOT reach sustainability

The monetary system

Me:
- My question to the Stockholm +40 panel: Can we reach sustainability within a monetary system where private banks create our money? Still not answered.
- My question about money came up. Will it get answered ? (It didn’t explicitly, but see Jackson below.)

Tim Jackson:
- This economy is bound for collapse.
- Economic, ecologic and moral structures are becoming bankrupt.

Me:
- Why, how come, tell me please someone … Why didn’t anybody mention the maybe biggest elephant in the room: Our monetary system?

Growth

Tim Jackson:
- Governments can only say GROWTH!
- But the Euro zone might not get to growth again.
- Politics are caught in a trap

Consumption

Tim Jackson:
- Shame and curiosity is trapping us in consumption (my interpretation).
- Economics is driving us out of resources and we are like kids in a candy store.
- Parts of our consumption is pathological.

Solutions

World Watch Institute:
- We don’t have the luxury of not bringing everybody along. Doing that would bring continuous conflict.

Marketoptimist from India:
- Price tags are the solution! Economists find new solutions by mixing resources in new ways.

Me:
- The UN Vision for sustainability is an old school justification of business as usual. Nothing new, but the youth will need to become entrepreneurs.

Tim Jackson:
- Emotions are essential in decision making. (YESSS! It’s about fear and love!)
- Mind shifts sometimes come faster than governments can afford.

Me:
- What about the feelings that Tim said are involved? Who is missing at this conference organized by our government?
- Sustainability is an existential issue, not a matter of logistics. How do we address this existential issue? Not a word about it! Just that the “Haves” will never give to the “Have-nots”!

Skicka gärna vidare till någon du känner eller vill påverka.

Givet vår ekologiska kris, ser jag den sociala hållbarheten som allra viktigast för att kunna ändra våra beteenden. De sociala processerna formas när individen blir motiverad att uttrycka sig genom politik, ekonomi, kultur mm. Nu ska vi se om det finns något i det ofullkomliga kubanska samhället som kan inspirera oss svenskar.

Känsla av liv

Den första inspirationen som jag vill lyfta fram är faktiskt den livskänsla som jag tror att vi turister upplever på Kuba. Kanske är det blandningen av kulturuttrycken här nedan som tillsammans ger en känsla av liv. Kan det vara så att vi är på väg bort från denna essens, när vi strävar efter ytterligare ekonomiskt, socialt och materiellt oberoende? Är det ”livskänslan” vi behöver återerövra för att kunna göra samhället hållbart?

Story telling

Den kubanska storyn handlar om att ”vi kämpar gemensamt för revolutionens seger som befriar folket”. Jag påstår inte att alla tror på den, men jag är övertygad om att den färgar av sig! Vilken story är det som vi svenskar berättar för varandra?

Externa fiender är ju ett beprövat knep för makthavare för att samla folket. Visst har Kuba varit ett kämpande land, från revolutionen 1959 till idag. Handelsblockaden från USA påverkar även landet indirekt genom att länder som vill handla med USA måste lova att inte handla med Kuba.

Få länder har nationalhjältar av samma dignitet som Fidel, Raul och Che! Det var bara 60 personer som kom i båten Granma till Batistas Kuba. När para 6 personer var kvar i livet, lär Fidel ha sagt att nu kommer vi att vinna. Så talar en hjälte! Och Granma är idag uppställd i ett glashus mitt i Havanna.

Nationalfilosofen Marti

Ännu färre länder har en nationell filosof. José Marti var en ledargestalt under befrielsen från spanjorerna i slutet av 1800-talet. Han verkar ha haft ett sedelärande budskap om varje detalj i samhällsbygget och citeras nästan varje gång man sätter på TVn. Det är gott om hans statyer. Har vi några medvetna svenska filosofer som lyfter folket och dess moral?

Patriotism

Kubaner är verkligen stolta patrioter! Men för den skull inte negativa mot andra nationaliteter. Nationen är bara 110 år gammal och består av så många olika kulturer och traditioner att man medvetet behövt samla medborgarna.

Ingen reklam

Tänk dig att slippa ta in alla reklamens budskap om vad du behöver köpa, vilken leverantör som är billigast eller hur du ska fly vardagen och allt du redan har köpt. Låter som en dröm i mina öron! Jag tror att detta bidrar till att kubanska kulturen är relativt ”oförstörd”. (Frånsett turistkvarterens taxiförare och månglare som är påfrestande.)

Å andra sidan slipper kubanen knappast undan den politiska indoktrineringen! Med en positiv tolkning kan man ändå säga att den har ett tillsammans-budskap till skillnad från reklamens jag-vill-tjäna-pengar-på-dig-tjat.

Sociala kontakter är hårdvaluta

Kuba ligger i en egen klass bland utvecklingsländerna när det gäller välfärd. Livslängden är 78 år mot våra 80. Men man måste ändå kämpa för att klara sig. Och man måste ha pålitliga sociala affärskontakter. Transaktioner sker oftast på flera plan samtidigt, på gott och ont. Men personer som är utfattiga kan få ”låna” pengar av dem som har. Samtidigt är man generösare än här hemma, har man pengar så delar man gärna glädjen med sina vänner.

Korruptionen, som jag skrev om i förra nyhetsbrevet, är jag fortfarande medveten om.

Föreningsmänniskor som vi

Vi svenskar beskrivs ju ofta som mästare i föreningsliv, kubanerna har också denna tradition. I Havanna finns det närmare hundra stadsdelscentra som drivs på frivillig väg. Det finns speciella informationskiosker för småskalig odling. De flesta centra blandar gärna alla rubrikerna i våra folkbildningskataloger. Tunga ämnen som HIV-prevention och familjevåld varvas med mannekäng-träning och docksömnad för de yngsta. De “transformationsverkstäder” som jag besökte kändes vitala och förankrade i lokalsamhället snarare än centralstyrda.

Öppenhet, trots allt

Det är lätt att komma i kontakt och prata med folk. Kubanerna är inte lika rädda som tidigare för att uttrycka kritik mot regimen. Men som sagt, jag har ändå inte hört någon som vill ha vår nyliberalism. Jag är förvånad över den allmänna bildningsnivån. Men det omdömet beror kanske bara på bekräftelsen jag fått för min bok och DVD.

Kubanerna har i praktiken inte tillgång till Internet, även om det är tillåtet att använda hotellens gästdatorer för 6 – 10 dollar /timme. Skicka e-mail går dock ganska bra.

Två myter avlivas härmed

1. Kubaner får numera pass för utresa närhelst de önskar. Men turist-visum för inresa till Sverige får de inte.
2. USAs handelsblockad är inte total, mer än hälften av Kubas livsmedel importeras därifrån.

En och flera sanningar

Politiskt sett finns det bara utrymme för en övergripande sannig, “den socialistiska Revolutionen ska alltid fortsätta mot segern!” Samtidigt finns den snabbt tilltagande kapitalismen som man försöker maskera med socialistiska termer.

Men genom den stora historiska mångfalden av perspektiv inom filosofierna, kulturerna, religionerna och andligheten ryms samtidigt flera nivåer av sanningar. Detta uplever jag som mycket hoppingivande!

Hållbarhet förutsätter sunda sociala relationer

Det är i samverkan människor emellan som grunderna läggs för det hållbara samhället. På DVDn, ”Ledarskap för det hållbara samhället. Från rädsla till kärlek!” berättar bl a coacher och terapeuter om den grundläggnade förutsättningen för social hållbarnet, känslan av att “höra till”. Jag tror att den känslan är stark på Kuba och att kulturen dessutom har en stor inneboende potential.

I Havanna fick jag möjlighet att intervjua Salvador, en konstnär som under tjugo år har förvandlat sitt kvarter till en konstinstallation, samhällsprojekt samt musikscen för afrokubansk rumba och afrikanska religiösa danser. Nu vill han nå ut med sina erfarenheter av att hjälpa barn som lider av autism, vuxna alkoholister och många fler. Han har arbetat med institutioner i Kuba och Italien. Han råkade komma cyklande när jag tog en bild på hans Callejon de Hamel.

Det Salvador beskriver finns med på min DVD ”Ledarskap för det hållbara samhället. Från rädsla till kärlek!”. När människor får mötas på en plats bortom rätt och fel, ont och gott, sker ett helande. Närvaro som är bortom känsla och tanke har en andlig eller ”transpersonell” dimension. När två eller flera människor möts i denna närvaro, sker ett helande av den separation som orsakar skam. Det är detta som Andreas Aamodt (psykolog från Norge) och Jessica Roemischer (coach i Massachusetts) beskriver och demonstrerar på DVDn. Jessica tar hjälp av pianot och Salvador av sin naivistiska och surrealistiska konst samt även av poesi och de afrikanska andliga traditioner som kom med slavarna.

Många psykologer och filosofer har förklarat skammens förödande effekter på känslan av samhörighet. Även Tim Jackson, som skrivit ”Välfärd utan tillväxt”, beskriver hur skammen är den viktigaste drivkraften för tillväxtekonomin, förutom det han kallar nyfikenhet. Vi konkurrerar fåfängt efter bekräftelse och samhörighet genom att visa upp vår konsumtion. Med Tims ord: För pengar vi inte har köper vi saker som vi inte behöver för att imponera på människor som vi inte bryr oss om.

Andreas Aamodt lyckas återföra personer till normal hälsa som lider så svårt av svåra depressioner, bipolär störning, schizofreni etc att sjukvården inte längre har någon hjälp att erbjuda. Hans erfarenhet är att skam alltid är en starkt bidragande orsak till all psykisk ohälsa. Skam känner vi under det första levnadsåret. Skuldkänslor kommer vanligen under det fjärde året då vi har fått ett språk och förståelse för orsak och verkan.

Det viktigaste momentet i det arbetssätt som Salvador, Andreas och Jessica tillämpar är att acceptera och välkomna varje känsla och uttryck hos klienten. Då uppstår ett möte bortom det reaktiva dömandet eller ambitionen att förändra. I detta varande, ett sinnestillstånd av självklar samhörighet, kan individen släppa den skam som orsakats av separationen till andra människor. Här börjar vägen mot den gemensamma hållbarheten! Socialt, ekologiskt och ekonomiskt.

Allt gott
Jackie

Livet enligt Moder Teresa

När jag för några veckor sedan promenerade i Habana Vieja, gamla stan, såg jag denna text av Moder Teresa som förmedlar vad jag vill säga när det gäller hållbarhet. I västvärlden ser vi ofta livet som ett praktiskt logistikproblem, vare sig vi ska rädda miljön, välfärden eller euron. Överst på min hemsida står det ”Förändring därute, förutsätter förändring härinne”. Det jag främst syftar på är inte tankeförmågan, utan källan till motivation, våra känsloliv! Det Moder Teresa beskriver, handlar om balansen mellan tanke och känsla:

Livet är en möjlighet, ta den.
Livet är skönhet, beundra den.
Livet är mångfald, smaka på den.
Livet är en dröm, förverkliga den.
Livet är en utmaning, konfrontera den.
Livet är en plikt, uppfyll den.
Livet är en lek, lek den.

Livet är underbart, njut av det.
Livet är rikedom, bevara den.
Livet är kärlek, njut av den.
Livet är ett mysterium, undersök det.
Livet är ett löfte, uppfyll det.
Livet är sorg, överskrid den.
Livet är en hymn, sjung den.

Livet är en kamp, acceptera den.
Livet är en tragedi, överskrid den.
Livet är ett äventyr, ge dig hän.
Livet är glädje, ta för dig.
Livet är liv, försvara det.

(Mycket fritt översatt av mig)

Uppleva livet som Bolivias indianer

En kväll i Havanna var jag på bio och såg tre dokumentärfilmer. Det handlade om Fidel Castro, Jose Marti (kubansk frihetshjälte och poet på 1800-talet) och de bolivianska indiankulturernas gemensamma frihetskamp av idag. Indianernas slutord var:

Kapitalismen fokuserar pengarna.
Socialismen fokuserar folket.
Indianerna fokuserar livets helhet, Pachamama – Moder Jord, av vilken människan bara är en liten del. Denna helhet behöver kännas för att kunna upplevas fullt ut.

Ken Wilber om känsla och tanke

I min bok citerar jag Ken Wilber och Terry Pattens bok, Integral Life Practice: “Clear thinking is a matter of profound felling”. Utan djupt kännande tror jag inte att vi klarar att byta kurs på den här skutan. Motivation kommer bara från känslor!

Mitt liv i Havanna

Om det är något ord som kännetecknar stan, så är det kulturernas “smältdegel”! Det finns inte så många fasta koder för hur det här samhället fungerar. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst, om detta vore en resedagbok. Här blandas högt och lågt, socialism och rå kapitalism, religioner och traditioner av många slag. Vä

Vänskapsrelationer och affärskontakter sker på flera nivåer samtidigt. Det finns alltid en utväg. De sociala nätverket och uppfinningsrikedomen som behövs för överlevnaden borde intressera bl a omställningsrörelsen. Jag har träffat personer från några sociala projekt som jag ska försöka berätta om senare.